Äntligen har vi fått tillgång till vårt sommarhus på landet! Den första februari i år blev drömmen sann:) Förväntansfulla började vi vår färd till Sala tidigt på morgonen för att skriva på alla papper hos mäklaren. Vi kände att vuxenpoängen steg väldigt fort, likaså stoltheten över köpet. När pappersarbetet var klart så firade vi med en fika på ett mysigt kafé, sedan kunde vi inte låta bli att åka till huset bara för att kolla om nyckeln fungerade haha. I mars åkte vi till vårt paradis för första gången. Väl förberedda satte vi igång och renoverade, eller plockade bort gammalt golv var väl egentligen det vi gjorde. Vi var så laddade att vi satte igång direkt på fredagkvällen när vi kom dit. Ingenting kunde stoppa oss...inte ens det faktum att vi inte fick igång vattnet på hela helgen! Lite skit har aldrig skadat någon, men vi kände oss inte fräschast i stan direkt. Det kom dock fram att det "bara" rörde sig om ett missförstånd mellan oss och den förra ägarens son.
Inte helt utan panik upptäckte vi att vattnet tog slut i kranen. PANIK! Vad gör vi nu? Försökte ringa förra ägarens son som var den som SKULLE ha varit och satt på vattnet, han svarar inte på hela dagen, inte på hela helgen för den delen heller inte under veckan efter.Vi fick lösa det hela på bästa möjliga sätt och helt enkelt åka och köpa vatten i affären i den lilla byn. Vana storstadsmänniskor som vi är, så blev vi lite små förvånade när vi upptäckte att den lilla affären stängde halv två en lördag eftermiddag. Det fick bli en något längre tur in till Sala istället. Lång resa för lite vatten.Trots detta missöde under vår första vistelse så hann vi med mycket. Vi tog bort de gamla plastmattorna så att vi fick fram de gamla fina trägolven. Vi började på övervåningen i det rum som kommer att bli vårt sovrum. Mattan satt inte hårt alls och under fanns det dagstidningar från 1936. Vi har sparat tidningarna och ska läsa dem när vi är färdiga med renoveringen.
Inte helt utan panik upptäckte vi att vattnet tog slut i kranen. PANIK! Vad gör vi nu? Försökte ringa förra ägarens son som var den som SKULLE ha varit och satt på vattnet, han svarar inte på hela dagen, inte på hela helgen för den delen heller inte under veckan efter.Vi fick lösa det hela på bästa möjliga sätt och helt enkelt åka och köpa vatten i affären i den lilla byn. Vana storstadsmänniskor som vi är, så blev vi lite små förvånade när vi upptäckte att den lilla affären stängde halv två en lördag eftermiddag. Det fick bli en något längre tur in till Sala istället. Lång resa för lite vatten.Trots detta missöde under vår första vistelse så hann vi med mycket. Vi tog bort de gamla plastmattorna så att vi fick fram de gamla fina trägolven. Vi började på övervåningen i det rum som kommer att bli vårt sovrum. Mattan satt inte hårt alls och under fanns det dagstidningar från 1936. Vi har sparat tidningarna och ska läsa dem när vi är färdiga med renoveringen.
Vi fortsatte sedan med att ta ned de gamla trasiga spännpapp taken i sovrum och i det lilla gästrummet. Eftersom vi vill ha den lantliga robusta känslan så valde vi att måla direkt på trätaket som fanns under pappen. Vi började i sovrummet med att måla taket, sedan målade vi lister i tak, runt dörrar, dörr och garderobsdörr och de delar av fönstret som man kan måla utan att öppna det, resten av fönstret får vi måla när det är varmare ute.
Jag rev ner resterande delar av köket i det lilla gästrummet och min sambo lagade ett hål i golvet och ett annat hål i väggen. Mycket intressanta lösningar på lagningar finns det i gamla hus, det har man redan blivit varse.
Sedan blev det en hel del rensande i trädgården i och med att vi upptäckte att den tidigare ägaren inte hade följt avtalet och rensat upp skrotet i trädgården, eller tagit bort sina möbler från källaren. Vi tycks inte ha samma mentalitet som de som bor på landet i det här avseendet, kommer de inte idag så kommer de en annan dag, medan vi vill ha allt gjort NU! Trots att detta var ett avtalsbrott så orkade vi inte tjafsa utan såg det som att det låg i vårt intresse att få en fin trädgård. Efter detta blev det ett antal resor med skrot till soptippen i Sala för att bli av med skrotet. Efter mycket slit och grävande i marken är nu tomten helt skrotfri efter att förra ägarens dotterson kom och hämtade det sista nu i söndags, två månader efter det skulle ha varit klart. Vi är i alla fall mycket nöjda med resultatet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar