Jag vet att jag inte är lätt att leva med alla gånger. Tack älskling för att du står ut med mig och låter mig härja, i alla fall ganska fritt. Jag har en vilja av stål och en envishet som inte är av denna världen. Jag är känslig och otroligt lätt att såra. Oftast är mitt liv stabilt och lugnt, jag står stadigt med båda fötterna på jorden. Men när stressen blir för stor och likaså pressen, så går det ibland lite långt. Då känner jag knappt igen mig själv. Just nu är jag tokstressad för jobbet och känner mig lite pressad för det här med bilen, att den håller på att gå sönder. Känner mig inte trygg med den längre, litar inte på den. Ser det som ett tecken på att vi måste agera FORT.
Just nu håller vi som bäst på att leta ny bil. Imorgon bär det av till Motala för att titta lite och besöka banken och göra upp det ekonomiska detaljerna kring bilköpet. Det ska bli så kul, jag är otroligt uppspelt över det stundande bilköpet. Det är nästan larvigt hur kul jag tycker att det ska bli:) Älsklingen är inte fullt lika road, men hon försöker. Älskar dig för det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar